Infinitiv - Imperativ - Presens (suite)

Quelques exemples...


att tala - tala ! => jag talar (je raconte, je parle) / i speak, i tell
att studera - studera ! => jag studerar (j'étudie) / i study
att dansa - dansa ! => jag dansar (je danse) / i dance
att börja - börja ! => jag börjar (je commence) / i start
att sluta - sluta ! => jag slutar (j'arrête, je finis, je termine) / i finish, i stop, i end
att ta - ta ! => jag tar (je prends) / i take
att resa - res ! => jag reser (je voyage) / i travel
att komma - kom ! => jag kommer (je viens) / i come
att röka - rök ! => jag röker (je fume) / i smoke
att skriva - skriv ! => jag skriver (j'écris) / i write
att äta - ät ! => jag äter (je mange) / i eat
att dricka - drick ! => jag dricker (je bois) / i drink
att ringa - ring ! => jag ringer (j'appelle, je téléphone) / i call
att åka - åk ! => jag åker (je vais... tout sauf "à pied") / i go
att gå - gå ! => jag går (je vais, je marche) / i go, i walk
att heta - ... => jag heter (je m'appelle) / to be called

Infinitiv - Imperativ - Presens

Résumé de la formation du présent pour les verbes des 2 premiers groupes...


att fråga - fråga => jag frågar (je demande) / i ask
att lyssna - lyssna => jag lyssnar (j'écoute) / i listen to
att titta - titta => jag tittar (je regarde) / i watch
att öppna - öppna => jag öppnar (j'ouvre) / i open
att arbeta - arbeta => jag arbetar (je travaille) / i work
att kombinera - kombinera => jag kombinerar (je combine) / i combine


att stryka - stryk => jag stryker (je souligne) / underline
att säga - säg => jag säger (je dis) / i say
att läsa - läs => jag läser (je lis) / i read
att skriva - skriv => jag skriver (j'écris) / i write

Infinitif et Présent - Infinitiv och Presens

L'infinitif s'emploie le plus souvent précédé de sa marque ATT.
Il se termine le plus souvent par une voyelle : A
att börja (commencer) / to start
att prata (parler) / to speak
att tro (croire) / to believe, to think
att förstå (comprendre) / to understand



AU PRESENT

Si le radical (qui est aussi l'impératif) se termine par une voyelle, on ajoute R
att fråga - fråga => jag frågaR - vi frågaR (je demande, nous demandons) / i ask, you ask
att bo - bo => jag boR - vi boR (j'habite, nous habitons) / i live...


Si le radical se termine par une consonne, on ajoute ER
att köpa - köp => jag köpER (j'achète) / i buy
att sjunga - sjung => jag sjungER (je chante) / i sing


Mais si le radical se termine par un R ou un L, on n'ajoute AUCUNE désinence
att höra - hör => jag hör (j'entends) / i hear
att fara - far => jag far (je pars) / i leave
att stjäla - stjäl => jag stjäl (je vole) / i steal


EXCEPTION
att vara - jag är (être) / to be


NB
Le présent a aussi un sens FUTUR... dans le contexte...
Vi reser imorgon (nous partirons demain... nous partons demain...) / we leave, we travel tomorrow...